Läste nyss att Kevin Smith ska göra en hockeyfilm, baserad på låten Hit Somebody av Warren Zevon.
Mer info här
Hit Somebody är en låt jag verkligen gillar, av en man som dog för några år sedan i cancer. Warren var en väldigt bra låtskrivare som brukade ha många gästartister på skivorna, Bob Dylan, Neil Young och Bruce Springsteen för att nämna några. Förra årets sommarplåga med Kid Rock använde även melodin från Warrens låt Werewolves of London. Så har du inte kollat upp Warren Zevon tidigare rekommenderar jag det starkt. Hinner inte med att skriva så mycket fylligare eller länka till mer låtar, ska strax fara till flyget. Men jag antar att alla kan använda youtubes sökfunktion.
Tänkte skriva om några filmer med stark musikkoppling, såhär natten före man ska flyga ner till Malta och hälsa på dumma danne 
Den första är en dokumentär, Anvil! The Story of Anvil. Läste kommentarer om att den skulle vara rolig. Visst det finns någon rolig scen som när bandet ska spela på någon klubb i Europa och bara ett fåtal personer dök upp. Men jag tycker det mer är en film om vänskap och hur mycket vissa band får slita utan att få det stora breaket.
Cadillac Records handlar om ett ganska legendariskt skivbolag, Chess Records. Bolaget hade många stora inom bluesen och rock n roll. Några som kan nämnas är Chuck Berry, Muddy Waters, Howlin Wolf och sist men definitivt inte minst Willie Dixon. Gillar man blues borde man se denna.
Det sista är en serie i sju delar jag tycker är mycket bra, Seven Ages Of Rock. Serien gick på 9:an tidigare, kan ha varit en annan kanal. Här får man följa rockens utveckling, med stor koncentration på England. Klicka på länken för större information över vad avsnitten handlar om. Om man inte har så utvecklad musiksmak kan det här vara en bra serie.
Textraden i rubriken är hämtad från min favoritlåt inom bluesen, Born Under A Bad Sign. Blues är något jag har börjat uppskatta mer och mer. Det har blivit en av mina favoritgenrer. Detta kan jag nog tacka power-trion Cream för. Det var låten Crossroads som fick mig intresserad av supergruppen från england. Solopartierna i den låten får en verkligen att tappa hakan. En grupp som bestod av, som en av medlemmarna själv sa i 7 ages of rock, the cream of the cream. De var helt enkelt bland de bästa på sina instrument. Men nu ska inte det här vara en hyllningstext till Cream, utan till bluesen själv. Det var iaf Cream som fick mig intresserad av mer blues pga deras covers på låtar som Born Under A Bad Sign och Rollin’ and Tumblin. Creams version av rollin är fortfarande den bästa jag har hört, ledsen Mattis men det är sant 
Jag är ju ingen skribent, så därför ska jag hoppa direkt till några sköna bluestips.
Booker T. & The MG’s - Green Onions: Var väl kärlek direkt jag hörde den här låten, som på senare dagar kan höras i dressmanreklamen.
BB King - The Thrill Is Gone: I det här klippet med Clapton och Phil Collins.
John Lee Hooker - Boogie Chillen: Här i en version från Rolling Stones bootlegen Atlantic 89, med Stones och Clapton. Finns öven en bra version som heter Boogie Chillen’ #2, in spelad tillsammans med Canned Heat.
Fleetwood Mac - Black Magic Woman: De flesta känner nog till den senare delen av bandet som består av “mjukrock”, inget dåligt med det. Men i början spelade de blues-rock ledda av gitarristen Peter Green.
Stevie Ray Vaughan and Double Trouble - Texas Flood: Helt klart en av mina favoritgitarrister. Teknisk skicklig men spelar med stor känsla.
Det var allt för den här gången. Ska försöka att skriva oftare.
Tänkte sno ett koncept som Rolling Stone brukar använda sig av. En låtlista som har ett speciellt tema, och denna lista ska inhålla låtar som har ett namn i titeln.
1. Miles Davis - Freddie Freeloader
Från ett av de bästa albumen någonsin, Kind Of Blue. Lugn Jazz, perfekt att bara sitta och njuta till
2. Gil Scott-Heron - Lady Day and John Coltrane
En låt med Soul-känsla skriven till en stor Jazzsångerska (Billie Holiday) och en av de största musikerna (Coltrane)
3. Bob Dylan - Blind Willie McTell
Hur kan man inte gilla den här låten döpt efter en blueslegend
4. Derek and the Dominos - Layla
En av de bästa låtarna Clapton har spelat in. Duane Allmans spel på slide guitar är ett stort plus.
5. Wilson Pickett - Hey Jude
En väldigt bra cover, som också innehåller Duane Allman. Första gången Clapton hörde den här låten lär han ha sagt att han direkt ville veta vem det var som spelade gitarr.
Notera att det här bara är några favoritlåtar, kommer nog en fortsättning på fler låtar med temat namn senare.
Idag är det 15 år sedan Frank Zappa dog. En av de mest kreativa och orginella kompositörerna/artisterna/bandledarna under 1900-talet. Det ska firas med en ny artikel, utgiven av stereophile, och genom att lyssna på musik förstås.
Sitter nu och lyssnar på Pink Floyd live på Wembley 74. Bandet kör igenom hela DSOTM + den alldeles underbara mastodont-låten Echoes som klockar in på 23 min. Låtarna låter mer “fräscha” än på skivan tycker jag, mer spelglädje liksom. Det är svårt att förklara. Jag hittade bootlegen på en blogg så jag tänkte därför länka till två bootleg-bloggar. De flesta är antingen soundboard eller radiosändningar, så kvaliteten är det inget fel på.
En artist jag upptäckt alldeles för sent är Roky Erickson. Han var med i gruppen 13th Floor Elevators, största hiten var låten You’re Gonna Miss Me, och hann med att spela in tre studioalbum innan Roky 1969 åkte dit för innehav av marijuana. Istället för fängelse förklarade han sig själv galen och fick åka in på “dårhuset”. Roky kom ut 1972 påverkad av elchoker och psykofarmaka. Erickson startade senare en solokarriär med diverse kompband. 2005 blev hans bror förmyndare vilket ledde till att medicin kunde användas som i sin tur ledde till att Roky började må bättre, samt att karriären tagit fart igen. Mer om detta kan man få reda på i dokumentären You’re Gonna Miss Me. Bra album att starta med är Evil One eller samlingen I have always been here before. Men det ska påpekas att Roky inte har släppt så många album.
Om man gillar musik som är “laid back” borde J.J. Cale falla i smaken. Han är nog kanske mest känd för låtarna Cocaine, Call Me The Breeze och After Midnight, tack vare andra artister och gruppers versioner av de. Soundet på gitarren kan jämföras med Mark Knopfler. Knopfler har t.o.m sagt att Cales sound har varit en influens på spelstilen. Jag anser att liksom Rocky Erickson är J.J. en kult-artist, med det menar jag en som är jävligt bra men aldrig riktigt slagit igenom. Om jag skulle välja ett album att börja med ligger Troubadour bra till, men ett greatest hits vore väl kanske det bästa
Tänkte tipsa om ett amerikanskt band som heter Love. Gillar man 60-tals musik som the Byrds och the Doors bör man kolla upp detta band. Det tredje albumet Forever Changes räknas som gruppens storverk av de flesta, och man kan inte annat än hålla med om att det är “en jävligt bra platta”. Om jag får citera Johan Rheborg i filmen Ben & Gunnar. De 3 första albumen rekommenderas att börja med.
Sitter här och lyssnar på det fenonmenala bandet Rush med låten The Main Monkey Business, från nya Liveskivan och kom på att jag skulle tipsa om tvp instrumentala favoriter. Rush har ju många riktigt bra låtar utan sång som är värda att kolla upp. La Villa Strangiato från skivan Hemispheres är nog min favorit, men som sagt det finns mycket gott i Rush låtlista.
Becks Bolero, en låt som har en “elit”-uppsättning med Ketih Moon på trummor, John Paul Jones på bas, Jimmy Page och Jeff Beck på gitarr samt Nicky Hopkins på piano. Man skulle kunna säga att det här var fröet till trädet som senare skulle bli Led Zeppelin. Eftersom Page ville skapa en supergrupp med bland annat Moon och Beck. Men vi vet ju alla hur det slutade.
