Start - “SD:s rädsla för Sveriges islamisering är befängd”

Jag träffade Sahlin hösten 2003 i gammal militärbunker 3 mil utanför Kiev. Hon log så vänligt att jag bjöd hem henne till mitt hus och bjöd på kaffe och kex. Kaffet var lite blaskigt, men hon drack med god min. Vi pratade lite om ditten och datten, om muffdykning, hur man bäst gör en scoutknop, flugfiske och varma koppen. Jag fick en bild av henne som en trevlig person, fylld av en stark drivkraft för människans rättigheter. Hon tackade för sig och jag följde henne till bussen. Hon gav mig en puss på kinden och jag kände mig lite varm inombords. Sedan när jag kom hem visade det sig att hon ätit upp alla mina havrekakor. Sedan dess har jag aldrig röstat på sossarna. Besvikelsen är för stor och har satt tydliga spår i min person. Allt verkade så trevligt och sen detta rygghugg som gjorde en reva i min själ. Fy på dig Mona, fy.